Intervju med Garrota

Ett band som har haft lite turbulens med bandmedlemmar som kommit och gått verkar nu ha hittat en stabilitet. Garrota är ett band från den italienska staden Varese. De lirar traditionell italiensk Oi!/RAC och saknade från början musikalisk kunskap, men med tiden så känns det som att både rutin och självförtroendet har varit på en stadig uppgång. Detta blir nog ett intressant band att följa utvecklingen på. Här följer en intervju med bandets gitarrist och låtskrivare. 
 
 

Låt oss börja med grunderna. Berätta om bandets bildande, line-up, historia och diskografi.
Tja, vi är 5 medlemmar, jag spelar gitarr.
Vi bildades 2007 med en helt annan line-up. Vi har bytt medlemmar flera gånger sedan dess, 3 sångare, 2 andra gitarrister och 3 trummisar. Men vi står fortfarande kvar. Orsaken till dessa kontinuerliga förändringarna ligger i grunden till att bandet medlemmars privata liv till att få ihop det helt enkelt inte gick ihop. Detta ända till idag då vi känner att vi äntligen har passerat den perioden tack vare en omorganisering.

Våra releaser är en demo som spelades in 2007, 2 fullängdare och en split cd.

Kan du introducera era album?
Demo2007: "Fuori dai nostri quartieri" (Försvinn från våra kvarter), första arbetet med första formationen. Roliga minnen för oss. Egenproducerad och med ett rått Oi!-sound. Det var så det började. Vi började utan att ha någon som helst musikalisk kunskap.                             

CD2011: "Dalla parte sbagliata" (På fel sida) Här började vi växa till oss. För att vara ett riktigt första arbete så är jag ganska så nöjd.
Split2013: Garrota/Nessuna Resa. En split cd med vår nya sångare, inspelad tillsammans med våra vänner i Nessuna Resa. 
CD2014: "L'ora del riscatto" (Tid för inlösen). Vi spelade in detta album med den ultimata banduppställningen, och vi är så stolta över resultatet. Vi har växt till oss med tiden. Vi är inga duktiga musiker, det vet jag, men detta arbete, det kommer direkt ifrån våra hjärtan!

 

Ja ni låter ju faktiskt mer samspelta på senaste skivan. Repar ni mycket tillsammans?

En gång i veckan träffas vi i ett kallt, fuktigt och skitit hål. Vi är alla vänner sedan en lång tid tillbaka, och när vi samlas så saknar vi inte bullret utanför :D

Hur blev ni involverade i scenen?
Alla har vi olika historier. När du är ung och ensam och samtidigt mot världen, oundvikligen så dras du till likasinnade och man slår in tillsammans på den väg som ska leda en mot det gemensamma målet. Du blir en tegelsten av manlighet och tillsammans bildar ni en stark mur. Om du är sann, då kommer du också finna din plats och ni kommer att bygga er mur förr eller senare.

Hur går processen till i komponerandet av musiken, både instrumentalt och tema? Och vad är det dominerande temat för Garrota?
Jag skriver texterna och sätter mina idéer för musiken i replokalen. Vi försöker alla arbeta tillsammans, alla gör sitt bästa. Det dominerande temat för våra sånger handlar om det sjuka systemet som övervakar och dömer oss för varje dag som går. Vi sjunger också om brödraskap, arbetarklass, nationell stolthet och om att försvara vår identitet.

Ni har ju delat scen med mängder av band, både stora som nya. Har du något kuriosa som ägt rum när ni har varit ute och spelat som du skulle vilja dela med dig utav?
Det får mig att tänka på en gång för några år sedan när vi var i Spanien, vi spelade på en liten men väldigt bra spelning. Några vänner meddelar oss att vika av motorvägen och ta en landsväg för att komma till spelningen då poliser befann sig på motorvägen. Vi svänger av motorvägen, men lyckas ändå bli stoppade av polisen....  när polisen höll på och visiterade mig så bryter vår trummis ut i skratt. Då går en polis iklädd balaclava likt en anti-terrorist bekämpare fram till min vän och säger "Du! Italien "HAHAHAHA"...Håll käften!!!!".
Jag kommer också ihåg vår första spelning här i vår hemstad so vi sklle göra tillsammans med Civico 88. Jag hade slutat jobbet kl 12 den dagen och stack hemåt. Jag hör sedan någon utanför ropa mitt namn, jag klär på mig och går ut för att se vad det är frågan om, där står min vän Quarrel tillsammans med min granne och talar om för mig "Kom igen nu, vi måste dra! Du måste supa till nu när det är din första spelning!", och de tog med mig till puben där vi drack fram in på kvällen. Jag kan inte fatta hur vi klarade av att spela den kvällen....

Haha! Finns det några låtar som publiken kräver att ni ska spela när ni är på spelning?
Våra lokala fans vill alltid höra "le radici nel cemento" (rötter i betongen), inte bara en, och inte heller två, utan helst tre gånger, därför att låten handlar om våran stad. Sen också vår version av Böhse Onkelz låt "Mexico", vi framför den på italienska och texten handlar istället om frihet. Den är tillägnad en fängslad kamrat.

När vi är utomlands så vill folk höra "Rivolta" som är en gammal låt av italienska bandet Plastic Surgery. Denna gamla italienska slagdänga är outplånlig och vi gillar att köra den.

Vilka band skulle du vilja säga att ni hämtar inspiration ifrån?
Vi lyssnar på den gamla goda härliga italienska Oi!:en, för att den har etsat sig fast i våra sinnen. Vi kan inte säga att vi inte har hämtat inspiration ifrån band som Peggior Amico, ADL122 och liknande. Vi gillar så klart också klangfull punk. Vi har försökt mixa det bästa utav allt detta och samtidigt dra det åt ett hårdare Oi!/RAC-sound.

Har ni börjat arbeta på något nytt ännu?
Ja! Vi blev precis klara med två låtar som kommer att vara med på en samlingsskiva. Vi arbetar också på ett nytt album. Den kommer att vara lite mer aggressivare.

Om du skulle få vara politker för just din hemstad. Vad skulle du välja att lyfta fram?
Jag jobbar som svetsare, så jag skulle aldrig kunna vara en politiker :D Men ja skulle vilja hjälpa italienare att hitta både jobb och bostad, två oförytterliga rättigheter som ofta saknas.

Vad skulle du vilja få ett slut på i din hemort?
Jag vill att min son ska kunna växa upp och känna sig trygg, utan att ständigt behöva se sig om över axeln. Skulle nog börja med att få ut drogerna och langarna ut ur staden först av allt. Men någon politiker blir jag nog aldrig, jag kommer istället att kämpa för det med mina nävar, för min sons framtid.

Vad hoppas du ska ske i Italien under 2016?
Det vore en illusion att hoppas på en revolution. Men å andra sidan så kanske det vore den enda vägen för att kunna reformera samhället. Problemen vi har här i Italien är många. Invandringen, arbetslösheten, korruption. Det här landet skulle lätt kunna vinna Nobelpriset i korruption. Alla dessa problem ligger i förbund med den så kallade politiken som förs. Våra politiker talar om för oss att vi ska glömma bort vår identitet och vår kultur. Våra ungdomar blir lärda att inte gå med ryggen rak, för att visa att man är stolt över sitt ursprung, nej de ska lära sig att underkasta sig makten, och att all form av stolthet som har med nationen att göra vore farligt. Nog för mig att italienarna borde göra sig medvetna över allt som politikerna faktiskt gör mot dem. Italienarna har många bojor att bryta.

En tuffare fråga; hur ska vi lyckas med det?
För att bryta bojorna så måste vi ha rätt verktyg. De flesta italienarna är förblindade över att se sitt lands problem. Jag är ingen politiker, jag är egentligen en vanlig arbetande man, som själv har många funderingar, men inte alla svaren. Jag tror inte att politiken kan ge oss det svaret vi behöver nu. Jag ser på samhället ur en arbetares synvinkel, och som arbetare så ser jag många problem ur mitt perspektiv. Politikerna kanske borde byta perspektiv och titta på problemen ur en annans ögon istället för från en annan planet. Folk borde se mer på vad de kan förändra hos sig själva innan de börjar prata om vad som är bäst för landet. Det är å ånga problem att ta itu med, regeringen säljer ut storindustrier till utländska företag som inte bryr sig om de italienarna som blir av med jobben. Invandringen har slagit till som en flodvåg mot oss, och här finns det varken jobb eller bostad så det räcker. Ett kortsiktigt mål nu är att vi inte får ge vika, utan vi måste stå enade i detta.

Bra där! Med de orden så tackar jag så mycket för att jag fick intervjua dig. Jag lämnar över de sista raderna till dig om det är något som du vill hälsa till Sverige.
Tack så mycket för intervjun,det var ett sant nöje. Förhoppningsvis vill vi heller inte missa möjligheten att kunna få en anledning till att få besöka Sverige förr eller senare, för att spela musik och dricka några hundra öl med er i ert vackra land! Nu får du det största jobbet med att översätta min usla engelska :D
Tack igen mina vänner och hälsningar från Varese, norra Italien.

Följ Garrota på Facebook