Intervju med Bully Boys

Från den djupaste södern i USA, närmare bestämt Dallas, Texas härrör detta långlivade och explosiva provitarockbandet Bully Boys från. Med över 30 år på scenen och hela 5 album, 2 split-cds samt medverkandet i olika projekt och samlingsalbum genom åren står bandet fortfarande pall. Vi har tagit oss en längre intervju med Scott, bandet förgrundsfigur som har varit med ända från starten.
 
 
 
Tjena Scott. Hur skulle du beskriva dig själv?
Hälsningar Midgård. Jag anser mig vara en bra pappa, en god vän, en man tillägnad hans ideal, hårt arbetande och en gammal själ från det gamla gardet.
 
Vad är ditt första musikaliska minne?
Tidigt under uppväxten, min familj på min mors sida (svenskar) var alla musiker. Våra släktträffar bestod av massor av mat och massor av musik. Alla skulle sitta runt min morfar, och morbröderna och alla v skulle sjunga med samtidigt som de spelade gitarr. Min mor var en Greaser, så jag växte till tonerna av Elvis, Frankie Avalon, Del Shannon, Buddy Holly, Jerry Lee Lewis och Johnny Cash. Det var oundvikligt att jag skulle lära mig ett instrument, så jag valde redan vid 9 års ålder att lära mig att spela på slagverk, jag började spela i band vid 13 års ålder.
 
Så berätta för oss om hur iden om att starta upp bandet Bully Boys.
Bully Boys bildades först i november 1983 i Orlando, Florida. Vi började redan tidigt under 1984 med uppträdanden och fick snabbt stöd från Orlandos underground Skinhead/punk scenen. I början hade vi en vän som ägde en lagerlokal som skulle visa upp Sunday Hardcore Matinees. Vi kom att få spela hela tiden, och med 1985 hade vi ett tiotal spelningar i bagaget från att bara ha spelat runt Florida. Vi beslutade att göra ett drag och flytta till Los Angeles och prova vår lycka där. På grund av vår politiska hållning, var vi inte alltför väl mottagna i södra Kaliforniens Punk scen. Vi stannade i LA i lite över ett år, spelade några spelningar, sedan for vi tillbaka till Florida. Den ursprungliga line-upen splittrades 1987. Det var jag och vår förre gitarrist/sångare som höll bandet tills han lämnade bandet 1997. År 1999 klev Ed (BFG) in och bandet har sedan dess stått starkt.
 Sedan starten har varje person som någonsin har spelat i bandet alltid delat samma passion för familj, folk och hemland. Vi använder våra tankar och talang för att uttrycka våra ideal genom vår musik som ett sätt att inspirera integritet och stolthet till lyssnaren. Vi har också fått höra att vi passar bra till ett träningspass också! Vi gör det vi gör eftersom det är där våra hjärtan är.
 
Och nu 31 år senare, trodde du att bandet skulle existera så här länge?
Vi har haft en hel del förändringar i vår line-up genom åren, som verkligen kan få vilket band som helst att dra sig tillbaka, det krävs en hel del engagemang och erfarenhet att spela i Bully Boys. Jag bor 15 timmar bort från resten av bandet, så ni kan ju föreställa er hur svårt det är för oss repa tillsammans.
 
Ingen återvändo nu alltså då?
Endast framåt.
 
Blev du ledsen då när du fick höra att iTunes och Spotify plockade bort er musik från deras listor?
Efter beslutet från iTunes tillkännagavs, blev jag kontaktad av Rolling Stone Magazine och frågade om jag visste om det, och frågade om jag kunde kommentera saken. Här var mitt svar som jag gav dem:
 
"Ja, jag är fullt medveten om det senaste beslutet från Apple/iTunes att plocka bort vår musik. Min första tanke var: "Det är väldigt tråkigt att iTunes uppenbarligen anser sin publik vara så svag för att kunna bilda sig en egen uppfattning." Beslutet kommer dock inte som en överraskning, den kulturella eliten kommer alltid bestämma vilket medieinnehåll som icke-eliten kan ta emot. Som förespråkare för anti-censur och anti-politisk korrekthet, åtgärder som dessa gör oss bara starkare, och de ger oss nya stora låtidéer! Bully Boys har en 31 årig historia av att vara ett DIY Rock N Roll-band och för oss har det aldrig handlat om royalties, det har alltid handlat om vår kärlek till musiken och som ett sätt att uttrycka oss. jag tror att vi alla kan enas om att amerikanerna är trötta på att höra vad vi kan och får säga och göra. Beslutet från iTunes är bara ännu en spik i Frihetens kista."
 
 
Hur kommer det sig att er musik är så mycket värre än våldsam gangsterrap?
De globala mästarna älskar att främja självdestruktivt beteende till massorna, och detta är förevigat genom underhållningsindustrin att nå en global publik. Den prål av Rap porträttera deras kultur som ska visa en pånyttfödd medborgarrättsrörelsen som ständigt är under attack från en ond vit förtryckare, är helt dumt. De är alltid offer, och det är vad som säljs ut till världen för att ingjuta skuld. Vita nationer i synnerhet är översvämmade med rap marknaden, och den effekt det har haft ungdomar, och medelålders är mycket deprimerande minst sagt. Den uppmuntrar kvinnor att vara promiskuösa, främjar droganvändning, våld, thug life, och det främjar rasblandning.
Vad vårt band gör är att vi uppmuntrar till stolthet, självkänsla, medvetenhet, och kärlek till den europeiska kulturen. Vi går mot allt som de tvingar oss, och för detta är vi dömda. De är för rädda för att låta ett band som vårt att ha en mainstream publik, så de letar efter sätt att undertrycka vår musik genom censur och förtal. Vi vet att det inte finns några lika villkor för dessa människor, så vi kämpar på och tänker ut nya kreativa sätt att få vår musik att nå ut.
 
Jag har suttit och grunnat på några av era låtar på senaste plattan, ni har ju tidigare skapat låtar som driver med andra personer som i låten "Superstar" som är tillägnad Jason från Intimidation One, "Superstar is back" som handlar om Pierpoint. Men hur är det med de här nya låtarna "Millionaire" och "World's most interesting man"
 Det är ingen hemlighet att återupplivandet av Oi scenen enbart bygger på pengar och någon sorts berömmelse. De har fått en del produktionspengar för att göra det enklare för sina bolag så att de kan röra sig på en större marknad. De flesta av banden låter samma lika, sjunger om samma saker, och klär upp sig för konserter på helgerna och prata om hur det måste ha varit i England i slutet av 60- och början av 70-talet. De flesta av banden har ingen originalitet, deras musik är helt vardaglig, de står inte för någonting och hoppet för genren har dödats av en våg av modeclowner. Jag saknar de gamla Oi!-dagarna med band som Infa Riot som varnade för 5 minuters mode. "Millionaire" och "World's most interesting man" går ut till "de" människorna.
 
 
Efter att ni släppte "From Amerika with love" 2013 gjorde ni en turné. Hur många spelningar genomförde ni?
Jag tror att vi spelade i alla fall minst 6 gånger till support av "From Amerika with love". Det är lite svårare nuförtiden att engagera sig för spelningar, främst på grund av våra arbetsscheman och andra musikaliska projekt.
 
 
Hur är det att spela helt nya låtar live? Eller vill folk helst höra era gamla klassiker?
Vår tid på scenen används för att få kontakt med vår publik och leverera låtar som berör på aktuella händelser som påverkar våra nationer. Många länder har strikta åsiktslagar som ibland kan hindra oss från att spela vissa låtar. Eftersom det oftast är våra kamrater som bokar oss till spelningar,vill vi inte att de ska få några juridiska problem.
 
 
 
Är ni nöjda med senaste plattan? Hur funkar det rent praktiskt för er att spela in musik?
Jag tror att "From Amerika with Love" fångar mångsidigheten i bandet. Vi försöker hålla våra inspelningar med samma klingande sound som vi alltid haft. Vi alla har liknande musiksmak vilket hjälper när du skriver nya låtar. Att skriva för ett helt album och spela in det kan ibland vara väldigt svårt eftersom vi alla bor så långt ifrån varandra, men när det väl blir dags för att skrida till verket så vi tycks vi alltd få det attt ro till hamn ändå, och vi har alltid skitkul när vi gör det!
 
Hur lång tid tar det den här gången innan ni är tillbaka i studion?
Vi hoppas på nya inspelningar redan i år (2015.)
 
Vart kom iden från att göra projektet Blood Bounded Alliance? Projektet innefattar ju band från flera olika länder.
Denis (Kolovratföreslog mig delta i BBA-projektet vilket jag gladeligen accepterade. Det var ett stort projekt att vara en del av tillsammans med många storband. Kan knappt bärga mig till att göra ett liknande igen!!
 
De flesta av era album lyfts fram gansk bra, men vad hände med albumet "Be careful what you wish for"? Känns nästan som att den hamnade lite i skymundan, hur kommer det sig?
Vi försöker alltid efter ett nyinspelat album att vi drar ut för att spela ut den live så mycket vi kan för att stödja utgivningen. Det finns tillfällen då när vi är ute på turné som gjort att vi inte kunnat ta med varor som gör det lättare att påverka försäljningen samt promotingen. Jag vet av några få distributörer i Amerika som säljer plattan, men det har varit fans som jag har talat med som inte ens visste om dess existens.
 
 
Har du några intressanta anekdoter som skett under Bully Boys historia som du skulle kunna dela med dig utav?
För många att räkna upp, men här är en minnesvärd som jag kommer aldrig att glömma. Vi spelade en gång på en show i Dallas, Texas i en Honkytonk Cowboy Bar. Det var en ganska grov bar och lokalbefolkningen var  ganska så stökiga, redneck-typer som älskade att starta bråk. Omkring 100 av våra supportrar dök upp och ca 50 Cowboys. Alla var säkra på att det skulle bli en enorm kamp, men det visade sig att dessa killar bara ville ha en bra och kul stund och fest. Det var verkligen roligt att se ett gäng rednecks framför scenen svingandes med sina cowboyhattar över huvudet och skriker allt va de orkar! Det visade sig sen att cowboysen var alla brottare och några arbetade på klubben. De bjöd in oss tillbaka för en andra show, vilket vi gjorde.
 
Jag tycker att låten "The end of the world" träffar precis på hur världen ser ut idag. Hur dessa humanisterna ständigt talar om "hur långt vi har kommit i utvecklingen" när vi frångår traditionella värderingar och naturlagar osv. Hur ser du själv på samhällsutvecklingen?
De av oss som ser världen med öppna ögon är medvetna om att det bara är en tidsfråga innan experimentet som infördes våra nationer kommer snart komma till en skrikande stopp. Moder natur har hennes sätt att straffa de som går emot den naturliga ordningen och deras make up av våra samhällen idag är i strid med det.
Det gamla talesättet "Varje nation som kapitulerar dess traditioner och värderingar skall drabbas hårt av det." Jag skulle säga att det verkar stämma mer än väl, tycker du inte? Mångkulturalismen har misslyckats! Vad vi ser är en kulturkrock motsvarande 2 semi lastbilar i full speed mot varandra, kollisionen är oundviklig!
I låten, kallar den ett slut på vansinnet vi tvingas uthärda, och att samhällets orena struktur måste misslyckas så att vi kan starta om på nytt.
 
Nordamerikaner kan ju vara väldigt chauvinistiska i sin patriotism. Hur är din syn på det?
Våra politiker skapar tjusiga små modeord som "terrorister, extremister och Massförstörelsevapen" som skrämseltaktik för att ingjuta skräck i allmänheten. Att främja deras agenda, utformar de false flag-operationer  så att de kan föra skräckshowen i centrum. Amerikaner är ständigt påminda om att vi lever i den största och friaste nationen i världen. Allt som görs, görs i demokratins namn och för frihet. Tyvärr, de flesta amerikaner följer sina ledare blint och sätter total tro till sin regering. Regering kampanjar deras agenda för att väcka en patriotisk glöd bland folket för att få total support. Amerikaner tenderas att vifta sina flaggor när de blir tillsagda, men vägrar att se de fel som gjorts mot andra.
 
Vilken av dina egna låtar är den mest betydelsefulla?
Låten "White pride" sticker ut eftersom den ser betydelsen av vårt folk att stå tillsammans som en världsomfattande enhet av en sammanslagen familj vars uppgift är att se till att våra kulturer blir bevarade utan avbrott. Vi måste göra detta innan vi blir helt utblottade. Våra förfäder förstod detta och kämpade till döden för att skydda den.
 
Vilka album från andra band har varit betydande för dig?
Skrewdriver - "Hail the new dawn", och "Stronger than before" av Brutal Attack kommer alltid att vara mina favoritalbum. Det var de 2 skivorna som tilltalade mig som mest under tiden när jag växte upp som ung skinhead.
 
Under 90-talet gjorde ni en split-cd med svenska Division S. Men känner du till några andra svenska band?
Texas och Sverige hade nära band 90-talet och vi stödde varandras band. Andra band som jag minns mycket väl från Sverige från den perioden är: Dirlewanger, Heroes in the Snow, Midgard Söner, Pluton Svea och Svastika.
 
Tack så mycket Scott för att du tog dig tid. Har du någon sista hälsning till Sverige innan vi avslutar denna intervju?
Jag hoppas på att få träffa er alla mycket snart! Midgård, fortsätt med ert enorma arbete. Viking Power!!
 
 
Bully Boys - From America with love (limiterad till 999x)
Brutal Attack / Bully Boys split-cd
Shutdown - Pray for war
Guess who's staying for breakfast (Scott medverkar)
Blood bounded alliance (Scott medverkar)
White Pride World Wide 1 (samlingsskiva)



Kommentarer:

1 BySSe:

Hyvens läsning :) :) :) 3 smileys av 3 möjliga.

Kommentera här: